Att många går genom sin tonårstid i en ständig kamp för varje cm och varje sekund är inget nytt och inget hemligt. Jag själv stred och led. Men med mig bär jag sen dess en förvissning om att livet måste bejakas.

 

Den här sidan vill jag dedikera till några av dem som stred vid sidan av mig, men inte nådde ända fram.

Till Alming (15); som valde jakten på det som skulle förändra allt. Som valde att stå i händelsernas centrum och leva på gränsen till det som inte var. Som trillade över kanten och lärde mig att somt är mer värt att leva för... än att dö.

Till Mjuking (16); som många dyrkade men få förstod. Allra minst varför han gav upp striden. Som lärde mig att även gudar dör.

Till Maria E (17); som skrämde med mig mörkret för att dra in andra i sin egen rädsla. Som fruktade sitt eget innersta mörker mer än nattens. Det lärde mig att aldrig mer rädas mörkret.

Tack för att ni var!


© 1998 Lena Tingstam / GraaSael